Ann-Sofie hade varit och tränat och det var meningen att jag skulle hämta upp henne på vägen hem. Jag parkerade bilen utanför träningsanläggningen och gick in i styrketräningshallen. Jag kunde höra Ann-Sofie så fort jag kom in i gymmet. Hon stod och dividerade med en främmande kvinna och deras diskussion var både upprörd och högljudd.
- Kyss mig i arslet, kunde jag höra den främmande kvinnan säga.
- Du skulle allt må då din flata, kunde jag höra en nosig Ann-Sofie replikera.
Vad var det här frågan om? Jag gick fram till kvinnorna, den främmande kvinnan gav Ann-Sofie en ilsken blick och sedan vände hon på klacken och gick sin väg. Jag tittade uppfordrande på Ann-Sofie.
- Hon snodde maskinen precis framför näsan på mig, sa hon i ett försök att förklara sitt dåliga uppförande.
Jag lyfte på ögonbrynen och tittade skeptiskt tillbaka mot henne. Hon blev påmind om att hon skulle vara ombytt och klar när jag kom för att hämta henne. Hade hon glömt tiden? Ann-Sofie snörpte ihop munnen i en trotsig min och gick sedan ut till omklädningsrummet.
Detta var inte bra. Först stå och bråka med främmande människor om de mest banala saker, och sedan glömma bort tiden och låta mig stå och vänta på henne. När Ann-Sofie kom ut från omklädningsrummet hade hon lugnat ner sig och det var en helt annan ton från hennes sida.
- Förlåt mig, sa hon med nedslagen blick och vi gick ut mot bilen.
Detta var ett fullständigt oacceptabelt beteende och krävde helt klart krafttag från min sida. I mitt huvud formades en plan för hur jag skulle komma till rätta med henne. Ann-Sofie själv trodde säkert att hon skulle få extra mycket smisk ikväll och sen skulle det vara bra med det. Men denna gång bedrog hon sig rejält.
********************
Catrine grävde in fingrarna i sin stjärtskåra och lutade sig lite framåt med överkroppen. Det var dags för inspektion; inte av de främre delarna denna gång, utan de bakre. Hon stod med ryggen mot mig med lätt särade ben ute på golvet och skulle nu lära sig att öppna sig helt för mig.
- Nu särar du skinkorna allt vad du kan för mig.
Catrine stod kvar utan att göra det hon blev tillsagd. Hon andades tungt och jag kunde se hur hennes rygg hävde sig under andningen.
- Jag klarar inte det här, pep hon.
Oj, det här var inte bra för henne. Vi hade nu kommit så långt att trots på den här nivån inte på något sätt kunde accepteras längre. Men jag förstod hennes förnedrande situation att som självständig kvinna behöva utföra dessa handlingar.
- Kom och ställ dig framför mig... nu.
Catrine kom fram och ställde sig framför mig där jag satt i soffan.
- Klarar det inte, sa hon och skakade på sitt lilla söta huvud.
Hennes ögon var lite blanka och hon såg uppriktigt ledsen ut när hon mötte min blick.
- Lägg dig upp i mitt knä, sa jag utan att göra en min.
Catrine stod lydigt kvar.
- Nu!
Catrine neg djupt och lade sig sedan till rätta på mage över min lår. Jag kunde inte låta bli att le. Hon hade både inväntat mitt ?Nu? och reflexmässigt nigit djupt. Hon hade nog kommit längre in i sin nya värld än hon själv anade. Som bärplockaren som går längre och längre in i skogen för att fylla sina hinkar och som till slut stannar upp och börjar fundera åt vilket håll vägen tillbaka går. Snart skulle Catrine stanna upp för att se sin väg tillbaka vara som bortblåst. Men till skillnad från bärplockaren skulle Catrine bli kvar, för att sedan bara gå allt längre in.
Catrine sprattlade vilt med benen medan handflatan smiskade hennes skinkor för att få henne på bättre tankar.
- Gå ut och ställ dig på golvet... nu.
Catrine reste sig upp och gick sedan ut och ställde sig på golvet med ryggen mot mig.
- Böj dig framåt och ta tag om skinkorna... nu.
Ordern åtlyddes.
- Så särar vi på skinkorna allt vad vi kan.
Nu stod hon i samma position som innan trotset, men nu med svidande och varma skinkor. Hon visste att mer trots bara skulle resultera i mer smisk med handflatan och att ännu lite mer trots skulle resultera i att rottingen kom fram. Det var min vilja som skulle igenom och det till varje pris.
- Nu!
Hon andades tungt, samlade sig och sedan fläkte hon isär skinkorna för mig.
Jag satt ett tag och studerade henne. Sedan reste jag mig upp, gick bort och ställde mig alldeles framför henne. Jag hade hennes ansikte i brösthöjd och hon andades med uppspärrade näsborrar. Jag tittade ner på henne där hon stod i sin förnedrande position och sedan gav jag henne en snabb och hård örfil på vänster kind.
- Vad i helvete gör du!? Är du inte riktigt klok!?
Catrine släppte taget om skinkor och rätade på sig. Nu stod hon och blängde ilsket på mig. Jag ignorerade henne helt och hållet. Gick istället lugnt förbi henne och satte mig i soffan. Catrine snodde runt och fortsatte att slänga ilskna blickar på mig som om hon ville ha en reaktion från min sida. Jag sa inget utan satt alldeles still och studerade henne.
Hennes första ilska började nu gå över till osäkerhet, det kunde jag se. Hon visst helt klart inte hur hon skulle hantera situationen. Jag kunde se hur hon gned sina lår mot varandra där hon stod. Lyfte lite på ena benet som i ett hopplöst försök att dölja sitt nakna, rakade kön. Det var svårt för henne att visa styrka och auktoritet ståendes framför mig enbart i en tajt, svart topp, svarta stay-ups och extremt högklackade pumps.
- Kom och lägg dig i mitt knä, sa jag sedan.
Catrine skakade sakta sitt huvud. Hon var helt klart villrådig.
- Nu, sa jag med lite extra tryck.
Catrine fortsatte att skaka huvudet och sedan snörpte hon ihop munnen i en stel grimas och började gå fram mot mig, villrådig och ilsken. När hon la sig tillrätta över mina lår kunde jag se att hennes käkar var spända som pansar. Jag satt alldeles still med henne liggandes över låren.
- Neg vi?, frågade jag sedan.
Catrine släppte frustande ut luft genom näsborrarna och reste sig sedan upp och gick bort och ställde sig på sin utgångsplats.
- Ska jag niga nu, frågade hon irriterat.
Jag svarade inte på hennes trotsiga fråga. Istället iakttog jag henne lugnt en stund.
- Kom och lägg dig i mitt knä, sa jag efter ett tag.
Sedan var jag tyst en lång stund. Satt och tittade på en punkt vid sidan om henne, bortom henne. Jag vred sedan mitt huvud och fångade in hennes blick med mina ögon.
- Nu!
Catrine neg djupt och kom sedan fram och la sig tillrätta. Jag kunde se att hennes ögon flackade osäkert.
Jag tog ett stadigt tag om kvinnan i mitt knä för att hålla fast henne ordentligt, sedan höjde jag armen och lät handflatan växelvis träffa hennes skinkor. Först var hon alldeles stilla. Men handen dansade oavbrutet på den nakna stjärten och hon blev mer och mer ostyrig i mitt knä.
Jag gick över till att smiska över en och samma punkt på hennes högra skinka. Catrine gnällde allt högre och sparkade allt vildare med benen. Nu gnällde och stönade hon konstant, underbenen trummade i soffans dynor. Jag slutade. Catrine blev stilla med benen men hon andades häftigt så att ryggen böljade upp och ner framför mig.
- Res dig upp. Gå ut och ställ dig på golvet med ryggen mot mig.
Catrine låg kvar.
- Nu!
Catrine fick fart upp. Ett litet ynkligt snyftande kom över henne.
- Luta dig framåt. Ta tag om dina skinkor med båda händerna... nu!
Catrine ställde sig som jag sagt åt henne.
- Sära skinkorna för mig allt vad du kan... nu!
Catrine lydde. Jag reste mig upp från soffan, gick fram och ställde mig framför henne. Åter hade jag hennes ansikte i brösthöjd. Hon tittade rakt fram med lite blanka ögon och hon andades tungt. Hon visste vad som skulle komma. Och det kom. Örfilen ekade högt i det tysta rummet och den hade varit hårdare denna gång. Men nu stod hon kvar! Lätt framåtböjd med överkroppen och skinkorna lydigt uppfläkta för mig. Jag var nöjd, gick förbi henne och satte mig ner i soffan igen. Catrine stod kvar med rumpan mot mig. Öppen!
- Kom och ställ dig framför mig... nu!
Catrine släppte taget om sina skinkor, rätade på sig och kom sedan fram och ställde sig framför mig. Hon hade inte nigit och det var helt korrekt. Ordern hade tagits emot med ryggen mot mig, eller rättare sagt den öppna rumpan.
- Lägg dig i mitt knä... nu!
Nu neg Catrine och lade sig sedan tillrätta.
- Du kan inte göra så här, sa hon tyst för sig själv, nästan viskande som om hon pratade med sig själv.
Bra! Hon skulle inte tala om för mig vad jag kunde göra och inte göra. Jag höjde armen.
Jag var långt ifrån nöjd med hennes uppträdande. Det skulle behövas helt andra tag för att få henne foglig och lydig. Hon hade varit i träning så länge nu och jag ville se lite resultat. Catrine kämpade fortfarande emot. Brottades med sina egna föreställningar om rätt och fel. Det var dags att hon släppte taget. Och jag visste precis vad som måste till.
********************
Riset som redskap tycker jag känns lite omodernt. Jag är en modern människa och riset för tankarna mera till 1800-talet. Nu ska jag väl villigt erkänna att rottingen inte är det mest moderna redskapet, men jag kan inte sluta beundra dess mångfald. Korta och långa, alla möjliga tjocklekar från svidande tunna till rappande grova. Allt beroende på vilken effekt man vill uppnå; tillrättavisning ? bestraffning, sveda ? smärta. Men det finns en övning som kräver riset, och det var den jag tänkte praktisera nu.
Catrine satt på knä på golvet. Själv satt jag i fåtöljen och tittade på hennes fumlande. Hon hade själv fått plocka kvistarna i skogen innan idag. Tolv stycken raka, avlövade, femtio - sextio centimeter långa björkkvistar. Hennes klädsel var den vanliga; stay-ups och pumps på underdelen, svart, tajt topp med långa ärmar på överdelen. Och där emellan hennes rakade sköte och den helt underbara nakna, runda rumpan.
Hon satt med sax och en rulle snöre och försökte foga samman kvistarna till ett ris. Hon hade en del problem att få dem på plats. Hennes händer var lite valhänta, både av nervositet och av ovana, tänkte jag. Men det skulle försvinna med tiden, att knyta sitt eget ris skulle bli en självklar del i hennes liv framöver.
Catrine tittade frågande upp mot mig när hon ansåg sig färdig. Jag skakade på huvudet åt hennes arbete.
- Du måste knyta ihop kvistarna bättre. De ska hållas ordentligt på plats under hela tiden din stjärt får smaka det.
Catrine öppnade munnen lite som om hon tänkte säga något men hon förblev tyst. Jag instruerade henne att jag ville ha ett ordentligt snört handtag på minst tio centimeter. Hon fumlade vidare.
Jag kunde inte låta bli att småle åt kvinnan som satt framför mig på golvet. Hon började mer och mer glida in i sin nya värld. Acceptera sin plats. Bara för några veckor sedan hade det kommit små protester eller ifrågasättande om jag sagt samma sak åt henne. Men nu började tillvaron bli mer och mer ?normal? för henne. Ändå var jag långt ifrån nöjd med hennes sätt och idag skulle jag se till att det skedde en vändning.
Catrine var klar och jag hade beordrat upp henne i stående grundposition, hållande riset framför sig med båda händerna. Där fick hon stå ett tag medan jag drack upp det sista ur mitt glas. Jag reste mig sedan, gick sakta runt henne så att jag kom att stå alldeles bakom henne. Catrine stod lydigt kvar. Jag tittade på hennes rygg som sakta och rytmiskt rörde sig i hennes andning. Var hon nervös?
Jag la varsamt mina båda händer på hennes nakna skinkor. Catrine ryckte till lite över beröringen. Jag smekte sakta över hennes underbart runda klot. Catrines andning tilltog. Smekte sakta med handens fingrar mellan hennes skinkor. Ett litet flämtande kom över hennes läppar. Jag gick runt Catrine igen och ställde mig framför henne.
- Nu ger du mig riset.
Catrine lyfte riset något mot mig. Jag stod kvar utan att göra en ansatts att ta riste. Catrine tittade mer och mer frågande på mig, men jag rörde mig inte. Tillslut kom hon på det och neg djupt för mig. Jag tog riset från henne.
- Nu tar du emot riset, sa jag och sträckte fram det.
Catrine tog emot det och neg sedan djupt, hållandes riste framför sig med båda händerna. Bra, det förstod hon direkt. Nu gällde det bara att träna på det.
- Ge mig riset... nu!
Catrine neg och sträckte sedan fram sina armar lite mer mot mig. Hon befriades från sin börda. Catrine fick öva en tio gånger på detta och jag såg hur hon riktigt kämpade med sina nigningar. Att behöva niga inför sin man kan vara jobbigt nog för en modern kvinna. Att behöva göra det på skyhöga klackar med naken rumpa och sköte är än mer förnedrande. Men hon bet ihop och gjorde det hon skulle. Fattades bara annat.
- Gå fram och ställ dig mot bordet... nu.
Catrine gick fram och ställde sig vid matsalsbordets kortsida.
- Lägg dig över bordsskivan... nu.
Catrine la sig ner med överkroppen på bordet och armarna la hon snett ut med kroppen och vände handflatorna uppåt. Jag puttade lite lätt med ena foten på insidan av hennes skor som en markering att hon skulle sära benen lite mer. Bra nu stod hon stadigare.
Jag smekte sakta med riset över hennes stjärt. Lyfte det och började smiska det löst mot skinkorna i ett jämnt tempo. Plötsligt lade jag mer kraft i rappet och Catrine stönade till. Sedan fortsatte jag att smekande smiska henne för att rätt var det var avlösa med en kraftig landning av riset. Catrine ryckte till.
Jag avslutade smiskandet.
- Nu vill jag att du öppnar din stjärt för mig.
Catrine tittade oroligt tillbaka på mig där hon låg på bordet. Jag besvarade hennes stora ögon med ett totalt uttryckslöst ansikte. Förstod hon vad som skulle hända? Motvilligt la hon händer på sina skinkor. Sakta grävde hon in fingrarna i stjärtskåran och sedan fläkte hon upp stjärten.
Jag började åter smeka med riset, nu över både hennes fingrar och rumpa. Sedan höjde jag armen och landade riset med full kraft över den vidöppna stjärten. Catrine skrek till och hennes händer for bort från skinkorna. Detta gjorde ont, både på händer och fingrar och på den blottlagda stjärten.
Ann-Sofie har berättat för mig i efterhand att detta är den värsta behandlingen hon vet. Att tvingas blotta sig på detta förnedrande vis samtidigt som riset smärtar både händer och känslig hud på rumpan. Smärtan kommer förvillande från två håll samtidigt i kroppen.
- Nej, öppna upp stjärten, rättade jag till hennes olydnad.
Catrine pep, men det fanns ingen utväg för henne. Hon öppnade upp stjärten.
- Titta rakt fram!
Jag ville ha en förändring i hennes uppförande, och det nu. Hela tiden vi umgåtts hade det funnits trots och motvilja när jag beordrat henne något. Inte nödvändigtvis att hon sa det rent ut, men jag kunde se det i hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk. Ett tyst ifrågasättande som inte på något sätt var acceptabelt, något som måste bort om hon skulle kunna bli min kvinna. Ikväll skulle hon fostras till lydnad. Villkorslös lydnad! Det var dags för henne att släppa taget om sig själv och helt lägga sitt liv i mina händer.
Riset landade med ett vinande över fingrar och stjärt. Catrine gnällde till och släppte åter taget om skinkorna. Jag rättade till hennes dumheter och hon särade skinkorna igen. Catrine snyftade högt.
Efter att tio, femton gånger ha landat riset och hon lika många gånger släppt taget om skinkorna kom så en förändring. Hon behöll stjärten öppen! Jag höjde armen igen och landade riset. Händerna var lydigt kvar, hållandes isär skinkorna. Catrine snyftade. Jag höjde armen igen och landade riset, hårdare denna gång. Men stjärten förblev öppen, precis så som jag ville ha den. Armen höjdes en sista gång, riset ven i luften och träffade hårt över den nu lydiga kvinnan. Catrine ryckte till och skrek, men behöll den beordrade positionen. Jag var nöjd.
- Nu lägger du ner händerna vid sidan om dig och vänder ansiktet mot mig.
Catrine låg kvar över bordskivan och la ner armarna utmed sin kropp med handflatorna vända uppåt. Hennes ögon var glansiga när hon tittade tillbaka mot mig. Jag hade lagt ifrån mig riset och istället tagit fram rottingen. Hade hon trott det var över?
När man väl tagit kvinnan i besittning får man aldrig släppa taget. Fel, olydnad och rena dumheter måste omedelbart rättas till. Aldrig visa sig mjuk vid fel tillfälle. Hela tiden se till så att hennes vilja böjs. Förr eller senare får hon möjlighet att visa sin tillgivenhet och man kan ge beröm.
- Jag tror du börjar förstå vad lydnad innebär, sa jag utan att få något svar tillbaka, givetvis.
Jag la rottingen över den röda stjärten.
- Du har hela tiden visat upp trots och nu vill jag se lite mer god vilja från din sida. Svanka upp stjärten för mig... nu!
Catrine svankade upp rumpan och jag mötte den med ett kraftigt rapp med rottingen. Catrine stönade till och knep ihop ögonen.
- Nej bjud ut din stjärt för mig, rättade jag henne när rumpan hade farit in igen.
Catrine svankade. Hennes ögon var stängda och munnen öppen. Rottingen landade med kraft över båda skinkorna.
- Svanka!, sa jag kort och med lite högre röst.
Catrine svankade snabbt upp rumpan igen och öppnade samtidigt upp ögonen. Rottingen landade åter över stjärten. Men nu stod hon kvar. Svankande.
- Bra! Du kommer nu att få femton kyssar. Jag börjar löst och ökar sedan kraften. Du ska svanka hela tiden. Far stjärten in börjar vi om från noll.
Catrine pep oroligt, men gjorde som hon blivit tillsagd.
Rottingen landade försiktigt i början och hon hade inga som helst problem att stå still och svanka. Men rapp för rapp så ökade styrkan och det blev svårare för henne att både svanka och stå still. De fem sista rappen landade ilsket med höga smällar över den rödrandade rumpan. Catrine snyftade och skrek, ålade och skakade, men hon stod kvar med rumpan i vädret. Som en lydig och fostrad kvinna.
*******************
Jag satt nu i fåtöljen med Catrines huvud vilande i mitt knä. Hon satt på knä framför mig på golvet och hon hade sina svidande händer över sina svidande skinkor. Handflatorna var vända uppåt, blottade i en undergiven gest.
- Vad är det som händer med mig? Det känns som om jag håller på och dras ner i ett mörkt hål, snyftade hon fram.
Jag smekte över hennes hår.
- Vad är du rädd för?, frågade jag.
- Vet inte, pep hon.
Jag visste vad hon var rädd för; sina egna motsägelsefulla känslor. Att samtidigt vilja, men samtidigt veta att det man gör strider mot det normala. Hon gjorde fortfarande allt för att klamra sig fast, gjorde allt för att inte ramla ner i det mörka hålet.
- Vad är det som säger att det ska vara något farligt i ditt mörka hål? Jag kommer alltid finnas där och ta hand om dig.
- Lovar du det?, snyftade hon.
- Jag lovar, sa jag och smekte över hennes kind.
Catrine sa inget mer utan istället snyftade hon ynkligt och hennes axlar började skaka lätt. Jag förstod att hon släppte taget och lät sig sugas ner i den vidöppna avgrunden.
******************
Jag satt i gästsängen i det rum Catrine brukade använda när hon var hos mig. Jag satt med benen i kors och Catrine låg på mage framför mig. Benen hade hon runt min midja så att jag hade hennes runda rumpa i mitt knä alldeles framför mig. Jag smekte sakta över den ömmande stjärten. Den var röd med ett antal mer framträdande mörkröda ränder. Jag tog fram en olja och började massera och smeka hennes skinkor. Catrine stönade.
Mina smekningar fortsatte, över stjärten, ner mellan skinkorna och vidare ner över hennes lår. Med min tumme smekte jag för första gången över hennes rakade kön. Catrine stönade lite högre nu och mötte upp med små svankningar. Min tumme fortsatte att smeka över hennes blygd. Trycket ökade, blygdläpparna sprack upp och tummen sköt in i värmen. Hon var blöt.
Jag ställde henne upp på knä i sängen och ställde mig själv på knä bakom henne. Jag tog tag med båda händerna om hennes bröst och kramade dem. Catrine vred sitt huvud och tittade mig i ögonen över sin axel. Hon var upphetsad. Jag mötte henne med min mun och vi kysstes för första gången. Hennes mun var blöt, varm och villig.
- Vad har du gjort med mig?, viskade hon fram.
Jag svarade inte utan tog ett lätt tag om hennes hår och knuffad varsamt ner henne ståendes på alla fyra. Med min ena hand särade jag henne och med den andra handen förde jag mig själv till rätta. Sedan trängde jag in i min nya kvinna.
petersmejlbox@hotmail.com
Fortsättning följer...